bunnyinsweden

Jag saknar dig mest älskling.
Det var skitjobbigt när mamma och pappa berättade att vi var tvungna att ge tillbaka dig.
Och min kompis som råkade sparka dig i ögat, usch vad jag blev arg på honom, du kunde ju inte ens öppna det ögat efteråt!
Mamma åkte till vetrinären och dom såg också att du hade höft-problem och fick inte anstränga dig genom att springa, hoppa, osv.
Vi 3 barn i familjen är ofta hemma ensamma och det är då du är som vildast..
Medan mamma och pappa jobbade så passade du på att busa och sånt med oss..
Du hoppade upp och ner i sofforna, sprang fram och tillbaka, hela tiden.
Vi fick inte stopp på dig, tillslut fick vi stänga in den i köket med en grind för "utgången" och vi alla 3 behövdes fan för att få in dig! Antingen var du starkare än oss, eller så började du bitas och rivas..
Och när vi väl fick in dig i "buren" så satt du där och lät.
Du började skälla, försöka komma ut, osv.
Vi fick stå där hela tiden och leka med dig, ge dig dina hundben, och göra trix.
Du var bästa vakthunden, varenda natt man skulle upp på toa på natten, så låg du i mammas och pappas säng och skällde&morrade när man trippade fram på tårna.
Du hörde minsta lilla och skällde så fort du reagera.
Inte en chans att det skulle komma en inbrottstjuv och gå ut med massa saker han snattat av oss,
för du är bäst på att bitas, skälla, och morra.

Jag minns när vi köpte dig.
Jag hade sovit hos min gamle bästis Linda.
Mamma ringde min mobil och sa att vi hade köpt dig, jag blev skitglad.
Vi gick hem till mig, och var där inne och rullade runt på golvet..
Du verkade trivas.
Sen dess hade vi träffats och lekt med varenda dag..
Vi gick på långpromenader nästan varje dag, och fick sitta och leta i din mun varje dag efter saker du tuggat på.
Vi var tillsammans både på vintern och sommaren.
Det var bra tycker jag, för då fick vi umgås med varandra på båda årstiderna.
På vintern visste man aldrig vem som utnyttjade en, eftersom varje gång man var ute så kom mina kompisar och skulle hålla på med hunden..
När mina kompisar inte orkade mer, så var det lixom "hejdå."
Men jag brydde mig inte särskilt mycket om det, eftersom jag hade dig.
Min alldeles egna lilla ängel som var såå underbar.
På sommaren gick vi alltid tillsammans ute i hettan på långa promenader..

Vet du?
Jag har aldrig varit så trygg som jag var med dig.
För jag kunde gå ut på promenader mitt i natten med dig, som jag inte hade vågat utan dig, Bella.
Du följde med oss ner till Skrea på helgerna.
Precis som Isor (vår rottweiler vi hade tidigare) spydde du efter långa bilturer.
Vi stannade flera gånger under resan ner, för att du skulle få vatten och frisk luft..

Nere i Skrea fick jag alltid gå ut med dig.
Vi cyklade med dig springandes bredvid, jag och min syster gick till ICA med dig, medan en av oss fick vänta med dig utanför.
Jag skulle aldrig lämna dig själv utanför där.
Och här nere i Surte där jag bor, jag skulle ALDRIG knyta fast dig utanför, där finns det fullt med knarkare, och skumma typer..

Jag svek flera vänner för att få vara med dig.
De flesta förlät mig, för de förstod att jag ville vara med dig.





Fuck er som sitter där och skrattar åt mig för att jag skriver en sånt här långt inlägg om en hund!
Det är inte vilken hund som helst,
så har jag en fråga till er idioter..
- Har ni ens haft en hund som lämnat er plötsligt?
Har ni inte det, ska ni inte öppna eran fula käft!

Seriöst,
stick ifrån min blogg om ni tycker att jag är töntig.
för är det någon som är töntig och inte har några känslor, är det ju ni!

P. U. C. K. O. N.

Men bella,
jag älskar dig.